Evapinglan

Bara vaknade och kände att jag ville skriva igen..
vet att det kommer att riva upp vissa känslor..
men jag ser det såhär
då har det väl ett behov att "få komma ut"

Har inte haft en sån här lång paus någonsin..på över två månader!!!

Men så har mitt liv aldrig vänts upp och ner heller ..
med alla dessa "känslor"
det blev liksom för mkt att hantera på en gång.
Jag fick erkänna för mig själv
"jag fixar det liksom inte"

jag är dålig på seperationer

jag är dålig på att hantera brustet hjärta med..

Lämnade huset på riktigt den 15 augusti,då åkte jag dit själv och bara gick runt och såg mig omkring en sista gång.  Det kändes så skönt att få göra det.
Att flytta därifrån var inte bara fysikt helt utmattande....
jisses..vad mkt saker man har som man INTE behöver..
en container...massa vändor till återvinningen,och flera loppisar.

Sen alla känslor,,,jag är och kommer ALLTID att vara en empati människa på gott & ont.
trots allt var det ju mitt hem-min trygghet.
men jag är så tacksam
för mitt sista ensamma år där i huset.
Där landade jag,och fick återfinna mig själv.
Jag är stark i mig själv upptäckte jag.

när jag stängde dörren den dagen..
och körde därifrån.
stängde jag av mig själv sen..och vände mig inte om en endaste gång.
och ärligt talat
jag har inte tänkt på "huset" en endaste gång sen dess.
Det är inte längre mitt.

Nu har jag bott här i min lgh i lite mer än en månad.
och jag trivs
jag har ordnat det fint för mig.
här är jag nu-detta är början.
var jag sen befinner mig i framtiden vet jag inget om.

Klart jag vill ha ett nytt litet hus nån gång.
men jag vill dela det med någon annan.
och i dagsläget har jag inte den "någon"

och ni som läst min blogg vet ju att jag innan sommaren skrev om "någon"
men ....
jag är ensam nu iallafall...............

och allt som träffade mig med alla känslor där..har fått mig till att åxå ta denna pausen.
Jag öppnade mitt hjärta
med allt vad det innebar..rädslan att bli sårad igen
men Jag ville våga för att vinna.

men...vad kan jag säga

finner inga bra ord
så jag säger inget mer.
Det gör för ont..
ännu..
för mig var det allvar
och ingen lek.
så visst gör det ont när knoppar brister...



Ni ska veta att detta är verkligen känsloladdat för mig att göra detta inlägget.
jag sitter här och gör upp med mig själv för första gången
sen jag lämnade allt
och mina tårar
gör att jag har svårt att skriva.
men jag vet
att detta är något jag måste få  göra.

dessutom blev jag så sjuk precis vid midsommar afton med akuta smärtor.
blev inlagd för tarmficksinflammation...
väldigt lägligt för en som skulle packa och flytta.
suck..

Men när det är som allra mörkast..och man deppar ihop
kan man alltid tända ett ljus

Tack alla vänner-för er hjälp-er tröst-er närvaro-er Kärlek.
Mina ungar
-vad vore jag utan er??




Ett tomt hus.....en sista gång.




dom möbler som finns kvar är dom jag sålde,eller bara lämnade kvar...





...................................................................................................



Och här bor jag nu..en liten trea inne i Ängelholm.























och sen "Sessan"
lite tilltuffsad..kantstött,omtumlad och aning förvirrad..av denna perioden..i mitt liv..

men ..ändååå...

here i am..

kram på er alla bloggvänner..love y