Evapinglan

-kan inte någon bara slå mig lite hårt i huvudet..och säga åt mig hur "knäpp" jag är...
som bara längtar efter dig.
Dina ord,din närhet,värme ,kärlek..

men vad hände oss?

måste inse att den som har förlorat något fint..
det är du..
Jag var beredd att ge dig allt jag hade.


Allt du kan tänka på är hur jobbigt du har det...
jag vet allt du måste igenom.
men jag då???

det gör lika ont i mig.

är man inte två om saker och ting..
Att själv vara skyldig till att bära fram veden..
hålla i tändstickan..
sätta fyr..
och sen inte passa på elden som brinner...

Låta glöden dö ut..


Det är något jag aldrig kommer att förstå..
Ödet förde oss ihop..
en dag i taget..
så sa vi ju..

-är det meningen..så möts vi igen..
eller hur?
Det måste jag våga tro på..
det är det enda jag hoppas på..

Jag bär dig inom mig alla dagar,tills vi ses igen
Mitt hjärta kan inte förneka dig.


men måste jag plåga mig själv under tiden med att läsa alla dina 697 sms??

*tydligen*