Evapinglan

Barnens älskade farmor Anna och för den delen min farmor med
för så har det verkligen känts hela tiden...
Hon lämnade oss för himlen,i lördags kväll.
Jag var tyvärr inte närvarande i min fysiska person just då
men i mitt hjärta var jag där.

Jag vet att hon längtade hem till sin man Axel.
som lämnade oss för tre år sen.
och sin yngsta son,och äldsta dotter...

vart än man såg Anna så nog hade hon Axel sin i sin närhet...
Där kan man prata om innerlig kärlek
hur dom rörde vid varandra..såg på varandra
talade om och till varandra
dom var ögonstenar och tvillingsjälar




Sen första dagen jag fick träffa Mats föräldrar den där höstdagen för 24 år sen..
då vi körde in på deras gård i Åsljunga.
Och mor Anna stod på trappen och sopade
och Axel gick runt bland hönor och tuppar..

sen den dagen har jag älskat dom som om dom vore min egen farmor och farfar.
och jag vet i mitt hjärta att dom älskade mig tillbaka.

Dom hade alltid en famn öppen för alla.och dom gav så mkt mer
än någon annan människa jag nånsin har känt.
så kärleksfulla och fina och behandlade både varandra och andra med kärlek och respekt!
Deras dagar var fyllda av värme och kärlek till människor och Gud.

Så underbart att få ha dom som farmor och farfar till sina barn
men åxå till mig själv ..då jag aldrig fått uppleva det med mina egna mor/farföräldrar.

Söta Anna...som pysslade om i sitt hem..hon bakade och fixade och löste korsord..
sen satt hon alltid och kollade på "lilla huset på prärien"
och bekymrade sig för allt som hände där..
hon mumlade och sa..
-jajajja..det äääää tur att däää bara eee spelat...

*skratt*

första julen jag kom dit så vaknade jag och Mats på hans födelsedag
den 26 Dec..av att det knarrade i trappan..
då kom söta Mor Anna in i rummet med frukost och hon sjöng en fin julsång med sin knarrande ..skrovliga
röst...(haha)  och hela rummet fylldes av kaffe och te doft och nybakat bröd med julskinka och senap
-vilken lycka!

Jag drabbades av sån kärlek till henne och allt som hon gav..för mig som kom från norrland
och bara kastades in i den skånska härligheten
för mig var det som natt och dag.
Jag hade inte trott att det ens fanns såna människor som hon och Axel.
Alla goda middagar..som Anka och gås..och nybakta delikatesser
nygräddade våfflor i trädgården,med Axels alla vackra blommor..och mor Annas sång.
Deras stolthet över sina söner och döttrar och barnbarn
och deras svärdöttrar och svärsöner.

Minns alla kalas,jular,utflykter,middagar då vi alla var tillsammans.

för mig var det inte komplett,om dom inte var närvarande.

Sen skilsmässan för 11 år sen så¨har jag fortsatt att träffa dom och kalla dom för min farmor och farfar
för även om dom inte var det med riktiga blodsband
så säger hjärtat det ändå.

Minns hur ledsna dom blev när vi separerade.
Hur dom bjöd hem mig till deras hem för att umgås och bara prata.
hur dom pratade om kärleken och om Gud.
att dom inte förstod eller begrep vårt beslut

men även att dom inte dömde någon av oss.
Det kändes så fint.

Jag tror aldrig jag kommer att träffa några människor som dom mer
dom var /är unika

och det bästa av allt
Dom har återförenats i sin himmel.


Det är klart att jorden har förlorat två underbara själar
men himmeln har aldrig varit vackrare än nu
det är jag säker på

Jag älskar er för alltid
Axel och Anna
min finaste farfar och farmor


inom mig är vi alltid nära.




En bild från mitt och Mats hem i sthlm,på min födelsedag..jag fyllde 24 år.
och Emelie låg i magen och snart skulle Anna och Axel bli farmor och farfar
för första gången



farmor löser korsord...hemma hos oss i skåne.