Evapinglan

Imorgon så ska jag på farmors begravning


Vet att det kommer bli jobbigt känslomässigt...för jag har så lätt för att gråta.
och på ett sätt så kan man väl se det som en styrka
att man kan det...

för vissa människor bara sväljer all gråt inom sig


-och vem mår bra att bära runt på det i hela sitt liv?



jag väljer att gå in sist och bara sätta mig längst bak
för sån är jag

jag väljer att gå ensam

inte för att jag inte vill sitta nära andra i familjen
utan för att jag vill just under stunden i kyrkan bara vara jag.


jag har nästan aldrig gått på begravningar..
som barn minns jag att jag var på min farmors begravning.
men jag förstod inget av det..
kan inte påstå att jag ens visste  vem min farmor var..tyvärr..

Sen som vuxen så har jag gått på farfars och Mats systers begravning
och på min dotter Evelyns ..för tre år sen

och nu då Farmors.

Jag vet att jag kommer gråta tusen tårar

för denna underbara människan som jag älskar så

jag vill inte skriva "älskat"..

bara för att hon inte lever sitt jordeliv här hos oss

så slutar jag inte älska

"kärleken är evig"


Jag vet att det kommer att bli en känslomässig berg och dalbana
men samtidigt vill jag inte vara någon annanstans.