Evapinglan

Blir man inte alltid lite xtra tankfull och deppig i hösttider..?

kunde inte somna häromkvällen låg och funderade på bästa "evavis"
på saker man gjort och sånt man aldrig gjorde

Jag är inte den typen av människa som går runt med en massa ånger och bitterhet
inte ens jag själv kan förstå mig själv alla gånger



-hur jag kan ha ett sånt hjärta..hur jag kan förlåta det som ingen annan skulle gjort

även om jag inte accepterar handlingarna så betyder det ju inte att jag måste leva med dom
eller hur?


Jag är så tacksam för att jag fått mina underbara barn
-vad vore jag utan dom????

Jag älskar mitt liv och min barndom
vill inte för en enda sekund vara någon annan än den jag är
även om livet varit hårt och stundtals orättvist
så är jag tacksam för att jag är jag

men ibland kan jag ändå känna ångest..
och känna mig som en dålig människa
riktigt usel och misslyckad som kvinna
liksom skäms..
och det som får mig att känna så är att jag varit gift hela 2 ggr..

suck..

såå misslyckat!!!!

Obotlig romantiker som jag är så har mitt mål varit att vara en kvinnas man
och när jag väl går in i ett beslut som ett äktenskap
så vill jag inte ge upp
Men..men..

Jag kan med stolthet  säga att jag aldrig var den som bröt några äktenskapslöften först iallafall

såhär låter löftena i kyrkan=

-ehhhh känns som om båda mina killar där missade nåt...i löftena
opss..

lite det där med att vara dig trogen...typ..


Men utan respekt ,närvaro.trofasthet och kärlek
så kan ju till och med den starkaste inte överleva

då dör ju allt

och då får man ju inse att man mår bättre ensam.




Men här står man mitt i livet nu..klart man har ångest ibland
över sina val och allt man tvingats gå igenom
bara dessa sista 4 år har ju varit en eld att passera..
det är då man faktiskt inser
hur stark man är

men även den starkaste länk har sin svaga punkt

där andra har sin kärnfamilj kvar och all gemenskap

där står man utanför

det behöver inte betyda att livet är sämre
men det är iallafall
mer ensamt


att känna trygghet är det viktigaste för mig

kärlek,ömhet,omsorg,
att man finns till för varandra i vardagen

bara ett ord
en tanke
beröring
närhet


att aldrig sluta röra vid varandra
att se den andra som en del av sig själv

känna
förstå
vilja
kunna
längta
mysa
värme
passion
lust
åtrå

kramas
kyssas
vidröra
uppvakta
omhänderta
trösta
omfamna
bära

genom livet




kanske måste jag se mig själv med andra ögon
och sluta se mig som en
vandringspokal
i äktenskapet


får väl bara inse att...
det som var i mina två äktenskap  inte var meningen för mig



kanske har jag det bästa kvar?


vill gärna leva i den tron att det kan vara så..

obotlig romantisk och hoppfull som jag ändå är
så finns det en
"soulmate"
för alla var och en av oss...



och om jag nån gång mer i livet ..ska stå brud
så ska det vara just av den orsaken




det ska va gött att leva-annars kan det kvitta...
=)