Evapinglan

Vet inte vad det är med mig...men dom sista dagarna här har jag varit så
känslosam..Egentligen är det ingen nyhet att just jag är det
eftersom jag bara är så i min personlighet.

Har ju varit lite sjuk och låg dessutom och haft massor av tid att tänka
och fundera.....


Jag hamnade i en låda åxå som jag har under sängen
med massor av gamla grejjer i ,brev,smycken ,foton..etc

Hittade dessa bilder från sjukhuset på Philip min minsta son.

Han föddes två veckor för tidigt den 16 mars 1994
Förlossningen drog ut på tiden för att han satt snett med sitt lilla huvud
och det blev liksom ett slags tryck mot hans hjässa.



Så när han äntligen kom ut så tog det inte lång tid förren man kunde se att hans huvud hade en liten bula på sidan.  Men alla sa att det var normalt och vi fick åka hem.

men men...han bara gnydde och pep och såg så liten och mager ut
och den där bulan blev bara större och större..

Så när jag efter en vecka hemma bara tänkte...


-näääääääää detta är INTE normalt !!

Och packade in han i bilen och upp på sjukhusets barnavd.

När jag tog av mössan på Philip så trodde jag läkaren skulle tappa sina ögon.

Det tog 5 minuter så var han inlagd med dropp och Lunds specialister tillkallades.

Jag minns den tiden som otroligt nervös och jobbig.
Hade 3 små barn till hemma som var oroliga
Och så då jag som fick tillbringa mesta tiden på sjukhuset
då jag fick sitta vid hans säng och pumpa ut mjölken eftersom han var för svag att kunna suga ut den själv.

Otaliga röntgen bilder..undersökningar..dropp...medeciner..
alla ville se och undersöka vår son.

Hans huvud blev enormt...och man fick inte punktera bulan utan den var tvungen att spricka själv.

Minns knappt var jag befann mig..om jag var närvarande,,vad jag åt själv ,vad jag tänkte vad jag sa..
Jag åkte mellan hemmet och sjukhuset ,men sov alltid vid hans sida på natten.

Och det handlade inte om dagar...utan om veckor som blev till månad.

En dag när jag kom till sjukhuset efter att ha varit hemma hos familjen
så möttes jag av 3-4 läkare i Philips rum..


såg bara ryggarna på alla människor som befann sig i hans och mitt lilla rum.

Phlip skrek som om någon plågade honom
och hans gråt var som pilar i mitt hjärta

Min finaste lilla baby...

-Gå ut ur rummet..det här är inte bra för dig att se på...
så fördes jag ut ur rummet.

men jag såg ändå..i ögonvrån...

hur dom höll han upp och ner över skötbordet
Och där stod en vit tekopp som jag hade druckit te ur på förmiddagen.

och dom höll hans huvud över koppen...
och det rann...vätska och blod ur hans huvud då bulan hade spruckt...

Jag kommer aldrig att glömma den synen-aldrig!!


Efter en timme kanske så fick jag komma in i rummet igen och träffa honom.
Då låg han helt trött och utpumpad med ett jättebandage i sin lilla säng.
och med slangar rakt in i handen för sin medecin
och med slang i näsan för att få sin mjölk.

vi knöt speciella band mellan oss i den stunden
För jag var så rädd att förlora honom
Och här låg han och snusade i sin säng.

Kan nog inte räkna alla dom tårar som jag gråtit för Philip
av förtvivlan när jag trodde han skulle lämna oss
och av glädje när han friskförklarades långt senare.


Att få en såtn här litet hematom är ofarligt.
men på nåt sätt så hade det kommit in tarmbakterier i huden
och det jäste och han hade över 2 dl med infekterat blod i den lilla bulan.

Som i sin tur gav hjärhinneinflammation.

Ingen visste om han skulle klara hårsäckarna runt området
eller hur det hade påverkat hans fysiska utveckling.

Philip var sen med att prata..men vi förstod alla varför
och när han utvecklade ett roligt språk
så hade vi hans storebror David som tolk
för han förstod perfekt vad han sa ;)

Men det gick snabbt över och när han var 6 år så var han som alla andra barn i sin ålder
och har dessutom fått massor av hår på sitt lilla huvud.


Hittade dessa bilder i min låda plus den lilla mössan som han bar den första tiden.
Alla minnen bara sköljde över mig
och hur tacksam jag är över att allt gick så bra !!


Jag älskar dig så mycket min fina pojke

*** Don Philip Oskar **'










Hemma igen och håret börjar växa ut igen !














Puss min Älskling!!